Rögle ser ut att förlora mot Djurgården på HEMMAPLAN. Hur fan är det möjligt?

Funderar på att dra till hallen om en liten stund, kolla på Färjestad - Luleå. Frågan är bara vilket lag man ska heja på. Hejar för det mesta på Färjestad när de inte möter Rögle, samtidigt finns Chris och Cam Abbott i Luleå, och de var de bästa spelarna i Rögle förra säsongen. Och de är jävligt bra i Luleå också. Så det är något man funderar på. Blir nog att dra dit en stund i alla fall, hoppas på att där är några roliga människor där. Brukar alltid finnas någon i alla fall. :)

Ja, det blir fan att dra dit, igen. Även om jag bara kommer vilja gå upp på banorna och få revansch på mig själv. För grejen är inte att jag blir förbannad för att det går dåligt för laget, så länge laget vinner varje serie är jag glad för det liksom. Jag blir bara fruktansvärt förbannad och frustrerad på mig själv för jag vet att jag kan. Jag kan så jävla mycket bättre än jag visar i dagsläget.

Sitter och lyssnar lite smått på Rögle - Djurgården, står 1-1 än så länge men det verkar inte vara en alltför rolig match. Saknar att gå på hockey dock. Är sjukt sugen på glass av någon anledning.

Känner lite för att skrika, gråta, slå ut av ren frustration på ett eller annat sätt. Grejen är att jag inte är särskilt bra på det. Försöker slappna av och funderar på om man kanske borde gå en runda i det här trista gråa vädret och bara fundera. Men jag vet inte riktigt. Ska nog käka något och sen blir det eventuellt att gå till bowlinghallen ikväll och umgås lite med folk en stund.

Jag har egentligen alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet på mig. Kan iofs vara därför bowlingen inte fungerar riktigt som den borde. Det är inte bara på ett plan som jag är fundersam, det är rent generellt. Jag vet inte riktigt vad jag vill med saker och ting. Ska jag bo kvar i Kristinehamn, ska jag dra mig till Stockholm alt. Göteborg? osv. Det spelar nog in otroligt mycket. Är lite disträ av det hela. ^^ Nästa match är jag tillbaka till mitt vanliga igen. Mitt vanliga kaxiga spel. Lite jävlaranamma i det hela.

Kan konstatera att mitt självförtroende när det gäller bowlingen inte riktigt finns på plats. Känner mest bara för att gå ner på banorna och bevisa för mig själv att "fan, jag kan ju detta!". Jag vet ju att jag kan. Så sent som för en månad sedan låg jag runt 750 trots att jag ansåg mig spela dåligt. Samtidigt trodde jag på varje slag och hade säkerheten och vågade ta risker.

Nu är det bara att börja om från början. Gå tillbaka till grunden och bygga upp det därifrån. Det är som jag pratade med ett par stycken om idag, det är inte konstigt att jag får en dipp nu. Torni har mer eller mindre bara väntat på att det ska inträffa. Och det borde jag ha insett. Trodde kanske bara inte att dippen skulle bli så extrem som den faktiskt är. Funderar på om man borde gå ner och träna lite på måndageftermiddag.Uffe var villig att hjälpa mig och är det något jag behöver med mitt spel nu så är det hjälp.

Nejfan, vi vann matchen vilket var en värdemätare i sig. 3-2 i varje serie och vi vände 5-0 i tredje serien till 3-2 i vår favör. Kändes så otroligt jävla skönt. De klarar sig både gott och väl utan mig. Men nästa match vill jag vara med och spela. Egoistiskt tänkt visserligen, men jag vill verkligen det. Blir inte förvånad om jag inte är det, och har full förståelse för det också. Men det beror nog mycket på hur det går i klubbmästerskapet i Arvika den 7e november.

VÅGA GÖRA MISSTAG! Får ta med något positivt från mitt spel i den här matchen, jag avslutade med täckta rutor men valde att gå av ändå. Kände att det var det bästa jag kunde göra för laget. Har otroligt sällan två dåliga serier i rad, men idag lyckades jag med det och det är bara att blicka vidare. Jag ska tillbaka och jag kommer att komma tillbaka. Glädjen finns och motivationen finns, det går bara lite tungt. ^^